Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | klassisk | Eric XIV, King of Sweden | The Explorer A.E. Nordenskiold | The Entry of Sten Sture the Elder into Stockholm | The Sphinx |
Related Artists:
Jacob Maentel
American physician and watercolor portraits painter,1763-1863
majestas domini
Christ in Majesty, or Christ in Glory, in Latin Majestas Domini, is the Western Christian image of Christ seated on a throne as ruler of the world, always seen frontally in the centre of the composition, and often flanked by other sacred figures, whose membership changes over time and according to the context. The image develops from Early Christian art, which directly borrowed the formulae of depictions of the enthroned Roman Emperor. In the Byzantine world, the image developed slightly differently into the half-length Christ Pantocrator, "Christ, Ruler of All", a usually unaccompanied figure, and the Deesis, where a full-length enthroned Christ is entreated by Mary and St. John the Baptist, and often other figures. In the West, the evolving composition remains very consistent within each period until the Renaissance, and then remains important until the end of the Baroque, in which the image is ordinarily transported to the sky.
Emmanuel de Witte
Dutch 1617-1692 Emmanuel de Witte Gallery Dutch painter. He was one of the last and, with Pieter Saenredam, one of the most accomplished 17th-century artists who specialized in representing church interiors. He trained with Evert van Aelst (1602-57) in Delft and in 1636 joined the Guild of St Luke at Alkmaar, but he was recorded in Rotterdam in the summers of 1639 and 1640. In October 1641 his daughter was baptized in Delft, where he entered the Guild of St Luke in June 1642 and lived for a decade, moving to Amsterdam c. 1652. He began his long career as an unpromising figure painter, as can be seen in the Vertumnus and Pomona (1644) and two small pendant portraits (1648; all Rotterdam, Mus. Boymans-van Beuningen).